JULIA OLOFSSON

Annons

Guldstjärnan i kanten.

Det har hänt många gånger där jag jobbar på texter där jag lägger ner hela min själ.. Där jag skriver om ohyggligt tunga ämnen. Vackra texter med så stor mening. Och jag gör det bra. Jag gör det fan jävligt bra. Men sen vågar jag inte. Sen vågar jag inte publicera det. Jag blir skrämd just på grund av att det jag publicerar, det är jag. Denna sidan av mig speglar nånstans vem jag är. Min blogg grundas inte i skönhet eller kaffe latte med söta flickor i märkesväskor. Att publicera ett inlägg om en snygg jacka eller ett mobilskal (som förmodligen är sponsrat) är busenkelt. Att skriva om destruktiva förhållanden och våld, mil svårare. Ni kan nog tänka er.

Det är svårt att driva en blogg. Det är svårt att publicera texter. Det är jätte, jättesvårt. För det är inte så enkelt som att sätta sig framför tangentbordet och en timme senare ha ett färdigt inlägg med guldstjärna i kanten. Inte i närheten. Hela den processen grundas i motivation och inspiration. Det krävs mycket energi. Och i mitt fall, inom de områden jag skriver, krävs det mycket psykiskt. Ibland även tär mycket psykiskt. Inte för att på något sätt klaga. Inte alls. Jag älskar att skriva om ångest, om trasiga själar och om krossade hjärtan. Men man måste, eller får gärna, försöka förstå hur mycket som krävs för att göra det. Ibland får jag gå in på ett djup hos mig själv som jag ibland kanske inte ens vill besöka igen. Jag får gå bak i arkivet i mitt mörker och rota runt.

Och där kommer ni in. Där kommer ni in och är helt fantastiska i er uppskattning, ert pepp och all kärlek. Det är som vilken sport som helst. Ju mer komplimanger du får under träningen, desto hårdare kommer du vilja kicka bollen. Ibland kanske man inte tänker på det, men den drivkraften funkar precis likadant som bloggerska, skribent, konstnär eller vad du än är. Ju mer credit man får, desto större blir motivationen och inspirationen. En komplimang eller ett endaste peppande meddelande kan ge mig kraften och effektiviteten att leverera 300% bättre. Så jag vill verkligen bara ge er ett ärligt tack. Ni säger att jag är fantastisk, men minst lika fantastiska är ni som visar mig all denna uppskattningen. Och jag menar det. Jag älskar vartenda litet fint ord jag får. Ingen komplimang är mindre värd för mig. Jag tar åt mig allt.

Ni har boostat mig. Nu är det min tid att boosta er. Ni är helt magiska. Ni är underbara och jag är så, så tacksam för er. Ni gör mig stark. Starkare än någonsin. Och ni gör att jag fortsätter mitt skrivande, och tar det till nya höjder. Ni hjälper mig att våga. Ni får mig att känna mig som den där guldstjärnan i kanten. Ha det i tanken.

Yours truly.
Vi hörs snart, älskade ni.

image

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

En annan man.

Tryggheten är borta men behovet är kvar. För kärleken är lika död som om den aldrig var. Men behovet står än stilla som det enda hon har. Inte förstår väl hon att någon annan kan se henne som underbar. På sina frågor kommer hon aldrig finna några svar. Så som det blir när man är med någon som bara tar. Förlåt blir förlåt och förlåt blir förlåt. Förlåt, förlåt, förlåt. Men vad skulle hon utan honom bära sig åt? Han som får henne att falla i konstant gråt.

Slagen kommer ju för att han älskar henne så. ”Det är ingen fara, det här är något jag tål”. Att leva med honom är som att andas gasol. Hjärnspökena spelar med hennes sinne så att förnuftet blir dold. Han träffade en annan flicka, säkert var dom fler. Men låt oss inte glömma att han älskar henne mer. Hon borde ju gå ner några kg och ändra hur hon ler. Hur vacker hon är är inget hon längre ser. Hennes sagoliv utbröt till rena tragedin. Bland människor ska hon visa att hon har disciplin. Lägenheten är full med rester av alkohol och kokain. Han skriker åt henne att inte röra en min.
”Håll käften eller dö”.
Hon gråter, han ger henne spö.

Men ingen hjälper den flickan som från insidan blöder. Dom klappar henne på axeln och hoppas att det snart är över. Det finns inte längre någon kärlek som glöder. Kärleken kastas till vänster och höger. Men han låter henne aldrig säga att nu är det över. Han är ju allt som hon någonsin behöver. Stackars späda, tunna, trasiga flicka. Varför kan hon inte bara kliva ut och sticka? Men hur kan man gå när benen är kvar hos han? Ett liv, ett hem, en älskare, en man. Hur ska hon andas när syret är i hans famn? Han älskar ju henne som ingen annan kan. Tänk om han bara kunde vara en annan man.

På utsidan väntar en ensamhet. Hon står ut fast hon inte borde, hon vet. För när kylan är bedövande värmer han hennes kalla hand. Och när natten faller in så kysser han henne ibland. När han försöker så visar han trygghet i hans famn. Hon glömmer bort att den han är nu inte är sann. Fastbunden men ändå så långt ifrån varann. Tänk om han bara kunde vara en annan man.

image

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

My baby is back!

FRIYAY! Äntligen kan vi släppa taget om jobb, läxor, ansvar och all annan stress. Jag är så glad idag. Min bästa vän Robin, som ni säkert minns, har ju flyttat till Sundsvall under några år pga jobb. Mitt hjärta gråter fortfarande floder. Men idag kommer han äntligen hem till Stockholm igen så ikväll är vår kväll! Fina, älskade, fantastiska Robin. Ska bli så jäkla härligt. Finner inte orden. Så nu är det bara straight to the shower, äta vegan-middag med min mamma och sen ta mig till Robins hotell. My baby is home!! Jag önskar er världens bästa fredag och världens bästa helg. Vi hörs imorgon, mina hjärtan. Njut nu.
PUSS.

image

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

80 kg text.

Hej mina kära!
Hörni, snart är det fredag och helg. Snart, snart, snart. Att det vankas december idag är ju helt galet. Känner att jag inte alls har koll på varken tiden eller mig själv. Allt i sin ordning, right? De senaste veckorna har gått alldeles för fort. Men det är väl ett gott tecken, eller hur? Nu sitter jag på ett fik i min ensamhet med en stor kaffekopp i en mysig fotölj, hörlurarna i öronen och bara skriver, skriver, skriver. (Självklart på något annat än detta då, haha). Trots att jag är väldigt lycklig så känner jag mig lite deppig nu. Och så har det väl varit sen några dagar tillbaka. Fånigt. Anledningen är verkligen så jäkla fånig att jag skäms lite över mig själv och mitt sätt att resonera. Men övertygelsen att hålla mig borta från män har stigit och bra är väl det. Jag vet inte.. Det är väl svårt att sätta ord på något som jag själv inte förstår. Men här är jag nu. Ensam, precis så som jag trivs. Skriver, vilket jag älskar mer än något annat. Överanalyserar, vilket både gynnar och dödar mig. Här är jag nu. Bara pumpar ur mig alla känslor och tankar och önskningar i 80 kg text. Hoppas att kunna ge mig själv svar på mina egna frågor. Förstår man inte andra kan man alltid försöka förstå sig själv. Ta hand om er, lova mig det.

image image image

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Periodaren.

imageimageimage image image image

Bli inte allt för chockerade över alla glasögonsbilder som lär dyka upp framöver. Jag har en ny total crush på glajor. Nästintill förälskelse till och med. Vi får väl se när det blåser över, haha. Ni vet ju vilken periodare jag är. Tröttnar på en kvart, hehe. Mysig tisdag på er, vackra ni.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats